Workshop: Bild lektion 2

Dagens workshop med Mats Andersson (1) erbjöd en hel del experimenterade med papper och lera. Under förmiddagen fick vi i uppgift att göra eget papper av återbrukat tidningspapper och även göra egna papémaché figurer. Under eftermiddagen fick vi experimentera med lera på olika sätt.  

Jag valde att testa på Papé maché för det har ja aldrig gjort tidigare. Papé maché är en massa gjord av tidningspapper och tapetklister som har malts till ett formbart lera-liknande material. 

Det var kul och kladdigt att framställa, men det krävdes en del tålamod och tid. Jag valde att inte göra eget papper, för det har jag gjort tidigare. Papé maché är någonting jag aldrig använt och kände mig väldigt osäker på materialet, därför valde jag att stanna kvar i aktiviteten. 

Det som var svårt med papémaché var dels att gissa rätt mängd ingredienser för att blandningen skulle få rätt konsistens men också att forma den när massan var klar. 

Eftersom jag själv tyckte detta var en ganska svår metod att använda sig av, var min första tanke:

"Okej, detta är ett material som jag får ha förberett för barngruppen innan de börjar experimentera med det".

En halv sekund efter att jag tänkt tanken slog det mig att hela den här kursen handlar om att barn ska få upptäcka estetiska lärprocesser.
Varför i hela fridens namn skulle jag då välja att ta bort detta steg? 

För vad gör det egentligen om materialet inte bli så fast eller om materialet inte går att forma de första fyra gångerna man testar processen med barnen? 
Barnen som aldrig använt sig av metoden tidigare, är precis lika mycket nybörjare som jag har varit idag. 

Har jag verkligen rätten att ta ifrån barnen deras första steg i en lärprocess för att det ska gå smidigare för mig själv? 
Körling (2012, s.6) beskriver att skolan ofta väljer att fokusera på det färdiga resultatet och inte processen, vilket hon anser är fel. Enligt Körling är det under själva processen som lärandet sker och att det är där man som pedagog ska interagera och utmana barnen. Därför blir jag återigen knäppt på nosen av mitt eget självreflekterande och inser ännu en gång att jag behöver lyssna mer på de inre tankar som fokuserar på barnet och barnets lärande och inte min egoistiska tanke om att det ska gå smidigt och lätt. 

Det andra momentet som jag ansåg vara svårt var att forma massan. Jag försökte forma larver och andra föremål som jag kanske skulle kunna ha nytta av till mitt didaktiska material men jag insåg snart att det var väldigt svårt och kräver en del teknik. 

Massan ville inte forma sig så som jag ville och därför blev inte jag riktigt nöjd med resultatet. Då tänker jag:

Hur många barn har inte en vision över hur verk ska se ut när det är färdig? 
Hur många barn blir inte missnöjda för att deras häst inte blir lika fin som deras kompis?
I slutändan kan dessa tankegångar resultera i ett "jag kan inte- tänk". 

Så hur skulle materialet kunna användas i en barngrupp?

Min första tanke är abstrakt konst. Då behöver inte materialet föreställa någonting utan barnen kan fokusera på att lära känna materialet istället för att fokusera på det färdiga resultatet. 

I termin 1 genomförde jag en aktivitet med fingerfärg för en barngrupp med ett- och tvååringar. Då gjorde jag aktiviteten vid tre tillfällen för att kunna ändra och göra aktiviteten bättre. Sista gången valde jag att blanda i tapetklister för att få mer material men på ett billigare sätt (för barnen ville hela tiden ha mer och mer färg på pappret). Den gången valde jag att blanda tapetklistret med varmt vatten. Det gjorde hela upplevelsen så himla mycket behagligare. Jag tror det är viktigt att barnen får vara med och uppleva materialet med sina sinnen. Därför tror jag att samma metod kan användas när papémache-massan görs. Fokus blir åter igen att upptäcka materialet och inte det färdiga resultatet.  

Under eftermiddagen fick vi testa på olika sorters lera. Mats påpekade att barn upptäcker material med sina sinnen, så om vi vill närma oss ett barns perspektiv så måste vi också testa på att uppleva materialet med våra sinnen. 

Sinnesupplevelse.

Jag såg, lyssnade, luktade, kände och till och med smakade på lerorna.  

Sinnesupplevelse.

Jag blev väldigt förvånad när jag upplevde att viss lera inte alls luktade så mycket som jag trodde att de skulle göra eller att de inte alls smakade så illa som jag trott heller. 
Det är så här barn upplever leran. 

Mats bad oss att ta en lerklump och krama riktigt hårt under en viss tid. När tiden tog slut skulle vi slå klumpen i bordet så att klumpen kunde stå av sig själv. 

Efteråt bad han oss sätta ögon på figuren och vips så hade vi skapat oss ett eget personligt litet monster som fick representera oss under eftermiddagen. 

Jag tyckte denna idé var riktigt bra och påhittig som jag med all säkerhet kommer använda i barngruppen. Figuren blev väldigt personlig och eftersom Mats inte påpekade att vi skulle skapa någonting, blev det inte heller någon prestationsångest över sin figur. 

Denna lilla figur fick stå i mitten av bordet under tiden vi fortsatte att lyssna på Mats instruktioner. Han gav oss instruktioner som att skapa "en rund form", "en krokig form", "en lång form", "en kort form". Det gjorde vi också och allas blev annorlunda när vi la in dem till mitten av bordet. Efteråt skulle vi samarbeta och använda dessa former till att skapa ett gemensamt torn. 

 Till detta torn skulle vi skapa en saga genom att Mats berättade olika frågeställningar som vi skulle svara till i en berättelse. Jag tyckte att detta var ett väldigt roligt sätt att arbeta med lera och jag tror att även detta arbetssätt hade kunnat användas på papémaché för då försvinner prestationskraven på att föra någonting vackert. 

Vi fick också testa på att använda modellera och lufttorkande lera och skapa en färgcirkel utav grundfärgerna. Det var också en väldigt bra idé som fick mig att tänka till i hur man kan utnyttja ett annat material än pennor och färg till att fixa färger och skapa olika nyanser. 

Så vad har jag lärt mig idag?

• Jag har tagit till vara på tid och låtit mig själv ta den tiden jag behöver för att utforska ett material. 
• Jag har också blivit påmind över min egna roll som pedagog och att det faktiskt är barnen som ska lära sig i förskolan. 
• Jag har även blivit introducerad till nya kreativa arbetssätt som kan användas i barngrupperna för att skapa en mer prestationslös stämning i barngruppen.
• Jag har fått bekanta mig med en del material som jag aldrig använt tidigare. 

Referenser:

• Mats Andersson. Bild 2. Högskolan i Borås - Campus Varberg, 2015-09-28. 

Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler Vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. uppl. Stockholm: Liber