Studiebesök 1 och 2 i Göteborg: Muséum och konsthall

I går besökte klassen Göteborg där vi fick ta del av två studiebesök, Göteborgs konsthall och Röhskamuseet. I denna kursen ingår det att vi ska ta del av 5 olika museibesök för att få inspiration till att använda dessa platser när vi sedan arbetar i förskolan.  
I både läroplanen för förskolan (Lpfö98 rev. 2010, ss. 6-7) och i läroplanen för grundskola, förskoleklass och fritidshem (Lgr11 2011, ss. 9-10) står det att verksamheterna ska ge barnen möjlighet att ta del av samhällslivet och vårt kulturarv samt att ge barn möjlighet till inspiration för att få uttrycka sig på olika sätt. Det är alltså vårt uppdrag att ta med barngrupper till exempelvis museum och konsthallar för att barnen ska få ta del av den kultur vi lever i. 

Under förmiddagens studiebesök på Göteborgs konsthall fick vi träffa konstpedagogen Mia Renström (1) som gav oss en introduktion över hur man kan arbeta med barngrupper i en konsthall. Mia beskrev en barngrupp som hon tidigare hade haft på besök i konsthallen och utgick i från hennes erfarenheter när vi gick runt till de olika konstverken i konsthallen. 
Mia Renström återkom hela tiden till begreppet tid. Konst behöver tid, både för vuxna och för barn och därför är det viktigt att denna tiden ges till barnen i upptäckandet av konst.
Detta märkte vi även själva för ju mer tid vi gav åt ett konstverk, desto mer reflekterade vi och upptäckte konstverkets olika sidor. 

Konst är ett väldigt intressant fenomen eftersom konsten alltid döms utifrån betraktarens ögon. Jag kanske inte alls ser det som min väninna ser i en tavla och precis så är det med barn också. Alla har olika erfarenheter, bakgrunder, kunskaper etc. och därför tolkar vi konst på olika sätt. 
Det är dessa tolkningar som man vill få fram hos barnen för de ger oss pedagoger en större förståelse för barns perspektiv på världen. 
Hur ser de på världen? Hur tolkar de denna tavla? Vad framstår som viktigt? Hur kan vi jobba vidare med detta i verksamheten?

När vi delades in i grupper om tre för att analysera ett konstverk fastnade min grupp vid en film. Jag tolkade filmen som obehaglig och tung att titta på. När vi försökte se ut barnets perspektiv kom vi fram till att barn och vuxna har inte alls samma syn på skräck. De har inte sett på skräckfilmer så som vi vuxna har gjort. Det fick oss att tänka till och förundras. För vad i denna filmen hade barnen lagt märke till? Vilka känslor hade de känt till filmen? Vad hade de funderat kring?  

En fråga som under detta besöket fick mig att tänka till var om konstnärerna och konsthallarna anpassar deras lokaler efter små barn. Det var nämligen flera av konstverken som dels låg olämpligt för att ett barn skulle kunna se vad det föreställde, och dels var det ett konstverk som inbjöd till klättring (men som absolut inte fick röras). 

Nedan visas en monter med glasverktyg i vuxnas nivå och i barnens nivå. För barnen blir verktygen mer abstrakta än för oss vuxna. Barnen har här ingen möjlighet att ta del av samma synvinkel som vi vuxna fick. 
Samtidigt kanske deras abstrakta syn kan sporra barnen till en mer livlig diskussion eftersom de kan bortse från det faktiska motivet. Men jag tror inte att konstnären tänkte på detta när verket utformades och det är lite synd eftersom en viktig målgrupp blir bortglömd. 

På eftermiddagen besökte vi Röhska museet som är ett museum för Design, mode och konsthantverk. Där träffade vi museipedagogen Tanja Axkeryd (2) som gav ett väldigt positivt intryck när det gäller att arbeta med barngrupper på museer. Hon gav oss en rundtur i museet så som hon hade kunnat göra med en barngrupp.
Många pedagoger har tyvärr en inre skräck för att ta med barn till allmänna platser för att de är rädda att barnen springer runt och välter dyra artefakter, men Tanja berättade motsatsen. 
De barngrupper som Tanja haft har inte alls varit "stökiga" eftersom hon redan innan de går runt i museet har varit tydlig med vilka regler som gäller. 
Jag tänker att man redan på förskolan kan berätta för barnen vilka regler som gäller på museum för att förbereda barnen i god tid inför studiebesöket. 
Tanja beskrev att museet främst arbetar med barn genom dialoger och använder sinnesupplevelserna som den främsta utgångskällan när de har rundturer tillsammans med barnen.

Alla barn lär på olika sätt och därför måste också vi pedagoger lära ut på olika sätt för att varje barn ska få möjlighet till lärande. 
Genom att skapa händelser kring olika rum och föremål på museet fångar Tanja upp barns intresse. Hon arbetar mycket med exempelvis kroppen, musik, sagor och skapandet för att tillsammans upptäcka konsten på museet. 

"Barn har hundra språk, men berövas nittionio" 

- Loris Malaguzzis 

Enligt Reggio Emilia pedagogikens föregångare Loris Malaguzzis, har barn många olika uttrycksfulla språk som inte tillvaratas. Det är viktigt att ett lärande inte bara sker verbalt utan också får utforskas på andra sätt, genom exempelvis att använda rörelser eller sin skapande förmåga. 

Jag blev positivt överraskad över vilket pedagogiskt bemötande som Röhska museet erbjöd barnen och blev väldigt inspirerad till att använda museum som en lärandearea för min framtida barngrupp.  

Det jag gillade mest med Röhska museet var att de verkligen hade tagit tillvara på Loris Malaguzzis uttryck och utformat en studio för skapande samt att personalen verkligen tog fasta på att variera sitt sätt att lära hela tiden. 


Referenser:
(1) Mia Renström. Konstpedagog på Göteborgskonsthall. Göteborg, 2015-09-23
(2) Tanja Axleryd. Muséipedagog på Röhska museet. Göteborg, 2015-09-23