Studiebesök 4: Derome trämuseum

Igår var jag och Julia på studiebesök på Derome trämuseum. Min mamma har berättat för mig att jag varit där när jag var mindre, men det är tyvärr ingenting jag minns. Kanske var jag inte så intresserad av trä och maskiner när jag var liten? eller så har jag bara förträngt mitt det?

När vi anlände till museet möttes vi av en stor träskulptur. Direkt väcktes funderingar kring vilka personerna i figuren var och varför de är placerade på ett visst sätt. Skulpturen låg som bäddad för att vara ett underlag till diskussion och både jag och Julia började fundera på hur denna skulptur hade kunnat användas i förskolan.
Barns tankar kring vilka skulpturerna föreställde kan vara en ingång till barns intresse och vad de finner aktuellt just nu. Deras resonemang kan alltså vara ett underlag för ett eventuellt tema i förskolan.
Hela området vimlade av jättelika träskulpturer i olika former och format och fler tankar kring temaarbeta började vimla i mitt och Julias huvud.
Skulpturerna hade kunnat återskapas i lera eller andra material för att arbeta vidare med museibesöket. Eller så hade materialet trä kunnat vara ett underlag för vidare arbete med museibesöket.

Utomhus hade museet gjort en skylt, en slags vägvisare med avstånd till olika platser på jorden. En liknande skylt, fast som är anpassade efter barnen i verksamheten hade kunnat skapas på förskolan för att prata om exempelvis matematik så som avstånd, mätning, riktning osv. (Lgr11 2011, ss. 62-64). På skyltarna hade det exempelvis kunnat stå avstånden till barnens hus, avståndet till närmsta stad, avstånd till närmsta lekplats i eller kanske avståndet till en närliggande utflyktsaktivitet.

När vi kom in på museet möttes vi av en  mängd olika verktyg. Jag och Julia blev chockade över hur många verktyg och maskiner som var inträngda på en så liten yta. Det var svårt att urskilja maskinerna och det stod inte heller några skyltar för vad de jättelika högarna av metall var för något. Eftersom varken jag eller Julia kan någonting om trämaskiner kändes museet svårt att ta del av. Kanske hade en guide varit att rekommendera?
Ingenting i den trånga salen var bakom stängsel och fanns det montrar med verktyg i, så var de öppna. Sågar med vassa tänder hängde fritt runt omkring i lokalen och det var trångt att passera igenom museet.
Jag blev inte så sporrad till att ta med en barngrupp till en sådan plats eftersom det kan vara fara för deras säkerhet.

Dock tyckte både jag och Julia att museet ändå var ganska spännande att besöka för det kan öppna upp många möjligheter för lärande. Då tänker jag främst på diskussioner kring hållbar utveckling och vad materialet trä kan användas till. Av trämassa bildas ju papper och kanske hade detta besök sporrat barnen till att vilja besöka Södra - Väröbruk för att se hur trä blir till pappersmassa.
Trots att museet kanske inte var så barnanpassat, så är det ändå ett museum som finns i vår närmiljö och kan utnyttjas på andra sätt än att titta på maskinerna i museet. För det viktigaste med besöket är ju faktiskt att det är anpassat efter barnens intresse.

Referenser:
*Läroplan för grundskola, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011) Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2575