Föreläsning/studiebesök: Barn möter konst

I dagens föreläsning Barn möter konst fick vi en inblick i hur olika konstarter kan användas som ett läroobjekt för olika ämnen. Fokus i dagens föreläsning var konstarten bild och skulpturer. 

Marie Bendroth Karlsson (1) förklarade att det tyvärr inte är många förskolor som studerar konst så som andra ämnen studeras i förskolan. Konsthallar är till för att besökas och Marie Bendroth Karlsson anser att dessa är självklara undervisningsforum. Vi diskuterade under föreläsningen vad  konst egentligen är. 

"Är inte verket erkänt som konst i konstvärlden så är det inte konst"

Jag blir lite tårögd i ögat när jag får höra definitionen av konst. 
Är inte det uttrycksfulla skapandet en typ av konst? Varför måste konst bli konst just för att det väcker känslor i betraktarens ögon? Kan inte bilder få vara konst om de väcker känslor för mig?
Vissa anser det respektlöst att kalla vanliga teckningar för konst, men där håller inte jag med. 
Konst för mig är när verket har ett syfte och/eller förmedlar någonting. 

Ett fruset trä utanför Hamnmagasinet

Oavsett om barnen lär sig i skapandet eller om barnen vill uttrycka någonting med verket så anser jag att det är konst för tavlan eller alstret har då en mening. 
Men detta är min personliga åsikt och den står jag för. Jag kanske inte har den rätta definitionen av konst men vad är egentligen rätt och fel? Vem är det som definierar vad konst är? Är det en personlig åsikt eller finns det vissa regler för att ett verk ska få kallas för konst? 
Oavsett vad så tror jag det är bra för barnen att bekanta sig med begreppet konst, för konst är ju en produkt av konstnärsyrket precis som att en stol är en produkt av en snickare. Alltså någonting som finns i vår vardag.

Men varför ska vi använda oss av konst i förskolan? Vad finns det för mening och nytta med det?
Konst är ett medie som vi pedagoger är skyldiga att erbjuda till barn enligt FNs barnkonvention. Enligt det demokratiska uppdraget står det att barn har rätt till att upptäcka och utforska det kulturella arvet, alltså sådant som skapats genom samhället. Även inom det pedagogiska uppdraget står det att barn ska inspireras till att kommunicera med hjälp av andra uttrycksmedel så som exempelvis bild, drama och musik och även få ta del av samhällslivet vi lever i. 

Marie Bendroth Karlsson beskrev att det finns tre olika sorters pedagoger när det gäller att arbeta med konst i barngrupp. 
1. Den som inte förstod syftet med konst.
2. Den väldigt entusiastiska som kör över barnen för att den själv är så himla intresserad.
3. Den som finner ämnet intressant men som anser att det intressanta är när barnen möter konst. 

Efter att Marie Bendroth Karlsson beskrivit de olika pedagogerna började mina tankar snurra. 
Vilken typ av pedagog är jag? 
Jag är själv väldigt intresserad av konst och tycker om att måla och skapa. 
Därför fruktar jag att jag  kanske kan vara den pedagog som är väldigt entusiastisk och kan köra över barnen för att jag vill så mycket med ämnet.
Jag antar att alla har styrkor och svagheter och det har jag tagit upp tidigare i min blogg. 
Jag tror inte att min entusiasm för konst behöver vara någonting negativt, som det påstår här. 
Entusiasm finns i olika former och smaker och jag tror det är positivt. Om man brinner för ett ämne kan detta inspirera barnen till att upptäcka och utforska. 
Jag tror väldigt mycket på medvetenhet. Jag är medveten om min "brist" och därför kanske jag kan utnyttja den till något positivt istället. 

En medveten pedagog är en pedagog med försprång. 

Vi fick på andra delen av lektionen besöka konsthallen/hamnmagasinet och besöka utställningen Dust trap. Vi fick redan innan vi klev in i konsthallen i uppgift att snabbt betrakta konstverk utan att stanna. Vi samlades sedan i grupp där vi blev tilldelade tre pappersark var som vi individuellt skulle skriva tre ord som sammanfattade ens egen tolkning av utställningens konstverk.
Vi samlade allas ord och skapade ett gemensamt trä av åsikter. Stammen utgjorde alla ord som bara hade nämnts en gång medans trädets grenar var sådana ord som hade uppkommit flera gånger (orden placerades bredvid varandra). 
Detta är en typ av uppgift som behandlar ämnet olikheter. Alla fick ta del av samma utställning men det gemensamma resultatet av åsikter blev varierande. Alla tolkar konst på olika sätt och ingenting är rätt eller fel. 

Efter uppgiften med trädet fick vi träffa en konstpedagog som skulle hjälpa oss att djupdyka i några av verken som vi ansåg vara intressanta. Det roliga med upplägget för studiebesöket var att orden vi valde att beskriva konstverken med från början, ändrades ju mer man djupdök i dem.  

Vad har jag lärt mig idag?
Konst tar tid, både till att skapa och betrakta. Det är viktigt att både barn och pedagoger får tid till att upptäcka och utforska konst för att sedan kunna få tolka och skapa sig en åsikt kring ett verk. 
Denna dagen har varit ett ypperligt exempel på att konst behöver tid att betraktas. 
En entusiastisk pedagog kan alltså vara en tillgång i förskolan, om hon eller han låter sin entusiasm vila i de lägen då barn behöver få tid till att lära. Det är alltså viktigt att våga stanna kvar i stunden. Att våga vara där med barnen, lyssna på vad de har att säga och våga upptäcka konsten i deras ögon. 

Referenser:

(1) Marie Bendroth Karlsson. Barn möter konst. Högskolan i Borås - Campus Varberg, 2015-09-16