Workshop/föreläsning: Textil

Dagens workshop har handlat om hur pedagoger kan arbeta med textil i förskolan. Katrin Berg började dagen genom att introducera en del tekniker inom området tryckteknik som vi senare fick testa på. Tryckteknik innebär att med hjälp av olika föremål trycka mönster i textilfärg på tyg. Katrin Berg visade upp en del fabriksproducerade stämplar men introducerade även att skräp och potatis som tryckningsverktyg. Jag valde att bara testa de stämplar och tekniker som jag vet att förskolor har tillgång till.
Efter introduktionen var arbetet igång.

Jag kände till en början svårt att finna inspiration till vart jag skulle börja någonstans. Jag valde därför att i mitt huvud anpassa mina tekniker efter ett tema (så som man brukar ha på förskolan) för att lättare kunna inspireras och börja skapa. Jag valde tema hösten som inspirationskälla och började experimentera med de olika teknikerna.

Jag hade med mig ett päron för att testa tekniken att skära ut ett mönster som sedan kunde tryckas på tyget. Jag tyckte personligen att denna teknik var ganska svår och tror  därför att tekniken inte är anpassad efter små barn. Det skulle förstås vara möjligt att en pedagog skär ut mönster till barnen, men då blir uppgiften bunden till en vuxen och det kan jag tycka är hämmande för barnen.
Jag tryckte ett upprepande mönster av samma päronstämpel. I detta tygstycke finns möjlighet till att utforska matematik och dess begrepp. Det finns många diskussioner kring exempelvis former, mönster, antal och räkneord som kan uppstå om intresset finns. Som pedagog kan man även diskutera eventuella möjligheter för att utveckla stämpeln och mönstrets utformning.

Jag började på en ny tygbit och testade att rolla färg med en svamp på tyget i rött och gult. Färgerna blev väldigt levande när de inte var exakt blandade och denna teknik kan jag se att barn i alla åldrar kan använda sig av.
Jag skar ut en schablon från en plastficka och använde sedan en svamp för att trycka ut mönstret på de orangefärgade tyget.
Dessa schabloner kan man som pedagog redan förberett i förväg utefter barns intressen. Barn kan självklart göra egna, men i så fall med hjälp av sax istället för kniv.

De här teknikerna med päronet och schablonen kändes som om de var mer anpassade till barn i lite äldre åldrar. Jag valde därför att testa någonting som är väldigt enkelt men samtidigt väldigt gynnande för små barn.
Jag använde mig av tekniken att först tejpa fast maskeringstejp på tyget och sedan rolla på med färg ovanpå. När färgen sedan hade torkat kunde jag dra bort maskeringstejpen och ränder kunde då uppstå. Nu valde jag att forma tyget i ett randigt mönster men man hade lika gärna kunnat göra mönstret i andra former så att diskussionen hade kunnat bli bredare inom ämnet matematik. Jag valde därefter att använda samma schablon att trycka mönster med på tyget men denna gången använde jag rött och gul färg på den mörka bakgrunden.

Under lektionen diskuterades en del frågor i helgrupp och där ibland om textilfärg är barnvänlig. Tyvärr är den inte det, utan är farlig att få i sig. Katrin Berg rekommenderade därför fingerfärg för de allra minsta barnen som kanske stoppar fingrarna i munnen.  Fingerfärgen är tyvärr inte tvättvänlig men kan fortfarande torka. Så ett exempel på aktivitet hade kunnat vara att göra egna gardiner till förskolan som barnen har gjort själva.
Vi avslutade dagen genom att få testa på att brodera. Precis som innan blev vi inkastade till att få testa materialet. Precis som innan var det svårt att finna inspiration för motiv.
Jag valde att göra en uggla till mitt hösttema.
Inspirationsfrågan fick mig att tänka till. Ibland ber vi barnen att frossa i material utan att ge dem någon idé alls.
"Varsågoda barn! Pyssla vad ni vill"
Det är lättare sagt än gjort. Det är riktigt svårt att bara kastas in i en aktivitet där det förväntas att du ska vara kreativ och samtidigt vara så pass inspirerad så att du kan framställa någonting vettigt. Jag tror mycket på att inspirera barnen först så att de sedan kan skapa någonting utifrån det.
Om jag hade fått vara med och bestämma dagens lektion så hade jag haft fritt skapande inom någon slags ram.
Exempelvis; Ni har en barngrupp som är väldigt intresserade av naturen. Ni vill jobba med språk och matematik på er förskola. Ni ska använda trycktekniken till detta, hur gör ni?  

Jag tror att fler pedagogiska tankar samt att fler reflektioner kring hur materialet kan användas hade uppkommit om dagen hade anpassats utifrån förskolans värld.

En annan reflektion som uppkom i slutet av dagen var att jag hela tiden kände mig pressad för att prestera någonting "fint". Tanken som slog mig var;
 "Är det den synen på textilarbete som jag vill förmedla till barnen, att allt ska vara fint?"
Det fick mig självklart att undra vart dessa tankar kommer ifrån. Varför vill jag att allt ska vara fint? När vi hade bildlektion brydde jag mig inte alls om utseendet utan ville bara experimentera så mycket som möjligt.
Jag hörde en del andra klasskamrater som pustade och stönade för att broderingstekniken var jobbig för dem. Men vart kommer denna attityd ifrån? Är det prestationsångest? 
Min personliga reflektion är att vi inte fått tillräckligt med kunskap och erfarenheter kring ämnet i skolan och att detta i slutändan resulterat i att man inte längre ser textilämnet som ett processbaserat lärande. Man ska liksom kunna allting direkt och allt ska från början redan se bra ut, oavsett hur mycket eller lite man jobbat med materialet.
Jag ser nästan aldrig att textil används i förskolan, speciellt inte om man jämför med bild.
Jag antar att ju mer vi jobbar med materialet, desto mer kan vi också släppa loss med det.
Jag känner att jag med all säkerhet behöver jobba mer med materialet, så varför inte arbeta med det tillsammans med barnen i förskolan?