Vår kurs heter "Didaktik, estetiska lärprocesser och barns meningsskapande i språk, kommunikation och matematik". Det finns en del viktiga nyckelord i vår kurs och två av dem tog Anna Gunnarsson upp under sin föreläsning, nämligen kreativitet och nyfikenhet. Anna började sin föreläsning med följande mening;
"Barn behöver grunderna i kreativitet och nyfikenhet för att barn ska vilja fortsätta lära och det är vårt uppdrag att tillägna barn den kunskapen".
Jag tänker att engagerade pedagoger, ett tillåtande förhållningssätt samt tillåtande miljö har stort inflytande på hur barn upptäcker nyfikenhet och kreativitet. Det finns givetvis fler faktorer som sporrar barn till att upptäcka kreativitet och nyfikenhet men det var dessa ord som fastnade i mitt huvud. Om det inte finns ett engagemang från pedagogerna eller ett tillåtande förhållningssätt och miljö, tvekar jag på att barn känner friheten till att våga utforska fenomen. Det är just i denna frihet som lusten till lärande uppkommer, barnen blir nyfikna på att upptäcka och vågar därför kreativt utforska fenomenet.
Anna Gunnarsson fick oss att förstå att det finns en del brister i förskolan som hämmar barns nyfikenhet och kreativitet, trots att det står i läroplanen och är vårt uppdrag (Lgr11 2011, s.9).
Vad kan jag göra för att själv jobba med barns nyfikenhet och kreativitet?
Vi gjorde en övning som innebar att våga säga ja till sådant som man själv egentligen inte ville göra. Då skulle man med entusiasm och motivation säga ja till en aktivitet som en annan person föreslog att vi skulle göra tillsammans.
Tro det eller ej, men det hända någonting i min kropp när jag valde att vara positiv till den andres förslag. Genom att glatt och entusiastiskt svara Ja till att göra en aktivitet som jag egentligen inte vill göra, blev jag motiverad till att faktiskt genomföra den.
Jag menar någonting måste ha skett inom mig, för jag tyckte det skulle bli kul att rengöra toaletten...
Det här fick mig att tänka till, för det är ofta som vi säger nej till barn utan att motivera varför vi säger ett nej. Vi gjorde samma övning igen fast att vi skulle säga Nej till en aktivitet som vi verkligen ville göra. Reaktionen var hemsk. Jag kände mig sågad från topp till tå. Någonting jag älskar att göra blev nedvärderat och ointressant för den andra personen som sa nej. Jag kände hur mitt självförtroende bara sjönk...
TÄNK DÅ på alla de gånger vi sagt nej till någonting som ett barn har velat göra.
TÄNK DÅ hur vi sågat deras drömmar och idéer för att vi pedagoger inte är tillräckligt engagerade. TÄNK DÅ på hur barnet måste ha känt.
TÄNK DÅ på hur vi pedagoger kan ha sänkt deras självförtroende...
Tanken skrämmer mig, samtidigt är jag väldigt tacksam till att ha få upplevt hur det kändes att bli sågad. Nu förstår jag hur ett barn kan känna när de tagit mod till sig att våga fråga om någonting, men blir nekad av någon anledning. Jag förstår nu hur ett barn kan känna när en pedagog, en person som ska hjälpa barn att utvecklas, trampar barnet på fötterna och går iväg utan att se sig om.Jag vill verkligen inte vara den pedagogen som inte vågar gå över gränserna. Jag vill vara den pedagogen som säger ja till att ta in regnvatten inomhus. Därför tror jag att det är viktigt att om jag säger nej så måste jag motivera mitt svar och bollar över frågan till barnen.
- Får vi ta in dessa hinkarna med vatten?
- Vad tycker ni? Är det en bra idé?
-JA!
- Okej, men vad behöver ni tänka på om ni gör det?
- ..hmm. (Barnen får fundera)
Om vi pedagoger vågar att bara nyfikna och kreativa med vår inställning till att lösa problem så kommer barns inflytande och fler möjligheter till lärande att tillämpas.
Referenser:
Anna Gunnarsson. Navet 1 med Anna Gunnarsson. Högskolan i Borås - Campus Varberg, 2015-10-08.
Läroplan för grundskola, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011) Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2575
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar